Holocaust museum

Holocaust museet är ett museum till minne av de judar som mördades under andra världskriget i Europa. Museet är tvådelat och finns mellan Brandenburger Tor och Potsdamer Platz. Själva museet är under marken och ovanför finns ett stort minnesmärke bestående av 2711 stenblock i olika storlekar. Stenblocken är inte graverade utan består bara av en platt yta.

I museet finns det olika rum och alla rum hade olika teman, ex. fanns det ett rum med fakta och personliga erfarenheter; t.ex. brevsamlingar.
Första rummet bestod av en tidslinje som bland annat beskrev judarnas ställning under andra världskriget. Därefter fick man ta del av olika brev av offer från förintelsen. Breven var skrivna av både unga och gamla till sina familjer. De flesta brev slängdes ut från människotransport tågen och många hittades först efter krigslutet. Breven var mycket känslosamma och man hade placerat ut dem så som om de skulle vara gravar (alltså på marken).

I nästa rum fanns det stenblock som hängde ner från taket. På stenblocken fanns det berättelser och faktarutor om olika judefamiljers historia, ex. fanns det fakta om en familj som hette Grossman. Sonen, Mendel Grossman, tog bilder som har varit en mycket viktig källa för Holocaust museet.
Man kunde också lyssna på olika människors historia, t.ex. fanns det en kvinna som hette Olga som kom med sin familj till Auschwitz.

Museet var mycket intressant och noggrant uttänkt. Det fanns en tanke med alla rummen, t.ex. i det rum där breven fanns, som vi nämnde var breven placerade på golvet som gravar, så när man läste dem var det som om man stod vi offrens gravar med nedböjt huvud.
Hela museet gav många, starka och blandade känslor. Det var värt ett besök och dessutom var det gratis! Ett tips är att besöka museet före man går upp till minnesplatsen ovanför, eftersom att man då kan förstå hela minnesmärkets och stenblockens betydelse bättre.

Sandra, Maria, Emma och Janeta

Kulturpass, Holocaust museet

På vårt andra kulturpass bestämde vi oss för att besöka Holocaust museet. Det var ganska många grupper som valt att fara dit, men vi kände ändå på oss att vi ville fara dit. Ovanför Holocaust museet finns en minnesplats med olika stora betongblock till minnet av de mördade judarna under ”Hitlers tid”. Allt som allt finns det 2711 betongblock, alla i olika höjder, vilket gör det att se speciellt ut.

Självaste museet var indelat i olika rum. I det första rummet fanns det en text och bildserie som beskrev förintelsen. Senare kom man in i ett mörkt rum som hade olika brev och texter från de lidande människorna. Dehär var placerade på golvet så man var tvungen att titta neråt för att läsa dem. I detta rum var det väldigt tyst och folk kände verkligen medlidande.
Nästa rum var lite annorlundare. Där fanns fakta och historier om olika judiska familjer som varit med om förintelsen. Oftast var det någon i familjen som överlevt. Det var familjer från olika länder.
I följande rum kunde man lyssna genom en telefon på människors berättelser. Det fanns allternativ att välja på. Vi valde att lyssna på en historia om en kvinna som lyckats fly från koncentrationslägret i Auschwitz. Kvinnan hade lyckats fly men hon hade drabbats av trauman för resten av hennes liv.

Allmänt så var museet väldigt tyst. Människorna som var där visade stor respekt. Inga telefoner ringde, ingen skrattade, utan allt var väldigt seriöst. Vi tycker att man bör besöka Holocaust museet eftersom det berättar om

en stor del av vår historia. Museet var gratis vilket gör det ännu "lättare" att besöka.

//Rebecka och Sara

Neuköllln vs Kottbusser Tor

På kulturpass nummer 2 bestämde vi oss för att uppleva delar av Berlin var det förkommer många olika nationaliteter. Vi hade fått höra att Neukölln är en av dessa stadsdelar med mycket kriminalitet och fattiga invånare, men när vi steg av tunnelbanan blev vi förvånade över hur städat det såg ut. På huvudgatan fanns det helt vanliga klädbutiker och restauranger som t.ex. H&M, men det fanns även olika nationaliteters butiker och restauranger.

Men när vi vandrade längre bort från huvudgatan försämrades även husens och gatornas kvalitet. Trots sitt dåliga rykte tyckte vi personligen inte att Neukölln var obehagligt eller kriminellt, utan det såg i stora drag ut som vilken annan stadsdel som helst. Däremot besökte vi Kottbusser Tor ett par gånger under resan och där höll vi i väskan extra hårt. Där var det klotter på så gott som alla hus och gatorna var ner skräpade. Invånarna var en del fattiga tyskar eller utlänningar. 

Vi tyckte det var intressant att besöka olika stadsdelar och uppleva alla sidor av Berlin, inte bara de fina och lyxiga. Men trots fattigdom var människorna inte otrevliga utan hjälpsamma och snälla.

 

// Micaela, Julia, Jenny, Matilda & Matilda

Holocaust Mahnmal

Under det första kulturpasset valde vi att besöka Holocaust Mahnmal och museet som fanns under det. Holocaust Mahnmal är en minnesplats för alla de judar i Europa som mördades under förintelsen och består av 2711 betongblock av olika höjd. Mellan stenarna finns det gångar och i mitten av minnesplatsen där stenarna är som högst är det nästan som en labyrint.

Museet ligger under Holocaust Mahnmal och består av flera olika rum som behandlar förintelsen. I det första rummet var det en lång tidslinje med datum och årtal som hade med förintelsen och andra världskriget att göra. Det andra rummet var ganska mörkt, men på golvet fanns det upplysta plattor. På plattorna fanns det delar från olika brev och lite historia om personen som skrivit brevet. De flesta av breven var från personer som satt i tåget på väg till olika koncentrationsläger, men också brev från sådana som jobbade eller hade jobbat på koncentrationslägren. Alla brev var väldigt sorgliga och stämningen i hela museet var ganska sorgsen och dyster.

I det tredje rummet fanns det bilder, fakta och historia om flera judiska familjer. I de flesta familjerna var det bara någon som lyckades överleva, medan de flesta dog i koncentrationsläger. Det fjärde rummet hade stora skärmar på alla väggar. På skärmarna dök olika judiska personers namn upp medan deras olika öden lästes upp på både tyska och engelska. I det sista rummet fanns det fakta om de olika koncentrationslägren. Man kunde också sätta sig ner i olika hörn av rummet och genom en telefon lyssna på olika människors berättelser om deras upplevelser, bl.a. personer som jobbat i koncentrationslägren och personer vars alla närstående hade dött.

Besöket till museet var väldigt intressant men också ganska tungt eftersom det var en sorgsen stämning där och man började tänka på allt hemskt som har hänt under förintelsen.

// Julia, Matilda, Micaela, Jenny & Matilda

Currywurst Museum

Under dagens kulturpass valde vi att besöka ett museum, vi ville uppleva något lite annorlunda så vi valde att besöka Berlins Currywurst Museum som ligger på Schützenstrasse nära Checkpoint Charlie. Finns det något häftigare än ett korvmuseum? Tror bestämt inte det.

Vi var lite osäkra till en början eftersom priset var lite dyrare (8.50€ för studeranden) men vi valde att satsa på det endå, vilket vi gjorde rätt i. Museumet var en trevlig blanding mellan information och praktiska saker. Man fick bland annat gå in i en "korvkiosk" med massor med prylar och "mat". Vi fick även prova på att spela ett spel där man skulle skära, krydda och lägga ketchup på korvar, sedan fick man poäng beroende på hur snabb man var. Det var nästan inga andra på museumet samtidigt som oss vilket gladde oss och gav oss gått om tid att larva oss och ta sjuka bilder..

Det var dock inte bara "lek och skoij" under museibesöket utan vi lärde oss faktiskt också en hel del om currywurstens, korvens, snabbmatens och lite av tysklands historia. Vi fick bland annat läsa om och besöka Hertha Heuwers ( hjärnan bakom currywursten) vardagsrum. Vi fick även svaret på några frågor som stört oss hela livet som t.ex. varför Hotdog kallas Hotdog. Det var nämligen så att man i USA kallade människorna som bodde i Frankfurt, där delikatessen härstammar från, "Dachshund sausages"

Till sist läste vi lite om Tysklands historia och om hur inflationen i tyskland, under tiden före Hitler kom till makten, påverkade korvmarknaden och marknaden i allmänhet. Vi läste bland annat att cigaretter var den enda "stabila" valutan på svarta marknaden. Vi avslutade sedan besöket med att äta lite currywurst och det gillade vi!

Vi rekomenderar stället till alla som älskar korv och snabbmat det var dessutom det bästa stället att ta bilder på.

                                                                        Korvspel

                                                                     Kiosk-Anton

                                                                   Hertha Heuwers

                                                           

Hinterm Horizont

Tisdagskvällen spenderades på musikalen Hinterm Horizont vid Potsdamer Platz. Musikalen handlar om kärleken mellan en öst- och västtysk. Den västtyska rockstjärnan Udo Lindenberg, fick äntligen tillåtelse att uppträda i DDR. Efter konserten träffar han Jessy från östtyskland. Från första början blev de djupt förälskade i varandra. De kunde inte träffa varandra på grund av muren som skiljde dem åt, även STASI kontrollerade Udo noggrannt.

Musikalen hade sin premiär 13 januari 2011 och visas fortfarande idag flera gånger i veckan. Musikalens regissör är Ulrich Waller och låtarna är till största del skrivna av Udo själv.



Musikalen ägde rum i Theater am Potsdamer Platz, vilken var en väldigt mäktig byggnad, något helt annat än Wasa Teater. Salen var nästan fullsatt med förväntansfulla åskådare. Vi satt i mitten av salen men rätt så långt bak. De hade satsat på rekvisitan och de hade flera kulissbyten under musikalens gång. Rekvisitan var exempelvis en uppbyggd Berlinmur, Udos hatt och ett hotell.  Även korta filmsnuttar från tiden under det delade Tyskland visades upp på stora skärmar. I varje akt fick man höra fina låtar och ta del av en stor show. Skådespelarna underhöll oss med bra skådespel, sång och dans.

Vi tyckte att musikalen var mäktig och vi märkte att de hade satt ner mycket tid och övning på den. Tyvärr förstod vi bara handlingen i stora drag eftersom vi inte förstod så bra vad som sades under akterna. Vi förstod exempelvis inte vad publiken ibland skrattade åt. Om vi hade kunnat flytande tyska hade musikalen troligtvis varit ännu mer underhållande och intressant. Musikalens belysning var mäktig och vissa låtar gav oss gåshud. Skådespelarna visste vad de höll på med och de levde sig verkligen in i rollerna. Mot slutet klarnade handlingen lyckligtvis upp och man kunde njuta av det fina skådespelet. Vi var nöjda med vårt kvällsprogram och rekommenderar musikalen för de som besöker Berlin, bekanta dig dock med handlingen före så får du mera ut av musikalen.





Theresia, Johanna, Emma E och Rebecka S

kulturpass, Friedrichshain

Igår på kulturpasset bestämde vi oss för att utforska stadsdelen Friedrichshain, som ligger i östra delen av Berlin. Vad vi fick se och uppleva motsvarade våra förväntningar ganska bra, det vill säga ett gammalt men fint område.

Det första vi lade märke till var de höga byggnaderna, som alla såg ganska så gamla ut, och de flesta av husen var färgglada. Det var väldigt tätbebott, och även restauranger och butiker låg tätt ihop. Till exempel kunde en gata vara fylld med en massa cafer och restauranger.

Det var som sagt fyllt med byggnader, men trots det fick vi känslan av att det var lägre tempo här än i övriga Berlin, där vi varit. Detta tack vare att det inte rörde sig lika mycket människor ute, och många av de som rörde sig där var barnfamiljer. Överlag bodde där, vad vi såg, medelklassens befolkning från gamla östberlin i alla olika stilar. En annan sak vi även lade märke till var att människorna alla såg väldigt lyckliga och harmoniska ut, kanske kan det bero på det fina vädret i kombination med det fina området de valt att bosätta sig i.

Vi fick intrycket av att inte mycket har förändrats där, det mesta såg gammalt ut, men vissa saker hade man moderniserat, till exempel trafikljusen. De hade bytt ut ut de "gamla" gågubbarna mot moderna, som vi har hemma i Finland.

Så det vi kan säga om Friedrichshain är att det var ett rätt så lugnt ställe med fina utsikter (även om det nog fanns undantag), men om vi fick välja skulle vi inte bosätta oss där, på grund av den nedtonade och omoderna miljön.

 

        












Av: Sara och Rebecka