Kulturpass, Holocaust museet

På vårt andra kulturpass bestämde vi oss för att besöka Holocaust museet. Det var ganska många grupper som valt att fara dit, men vi kände ändå på oss att vi ville fara dit. Ovanför Holocaust museet finns en minnesplats med olika stora betongblock till minnet av de mördade judarna under ”Hitlers tid”. Allt som allt finns det 2711 betongblock, alla i olika höjder, vilket gör det att se speciellt ut.

Självaste museet var indelat i olika rum. I det första rummet fanns det en text och bildserie som beskrev förintelsen. Senare kom man in i ett mörkt rum som hade olika brev och texter från de lidande människorna. Dehär var placerade på golvet så man var tvungen att titta neråt för att läsa dem. I detta rum var det väldigt tyst och folk kände verkligen medlidande.
Nästa rum var lite annorlundare. Där fanns fakta och historier om olika judiska familjer som varit med om förintelsen. Oftast var det någon i familjen som överlevt. Det var familjer från olika länder.
I följande rum kunde man lyssna genom en telefon på människors berättelser. Det fanns allternativ att välja på. Vi valde att lyssna på en historia om en kvinna som lyckats fly från koncentrationslägret i Auschwitz. Kvinnan hade lyckats fly men hon hade drabbats av trauman för resten av hennes liv.

Allmänt så var museet väldigt tyst. Människorna som var där visade stor respekt. Inga telefoner ringde, ingen skrattade, utan allt var väldigt seriöst. Vi tycker att man bör besöka Holocaust museet eftersom det berättar om

en stor del av vår historia. Museet var gratis vilket gör det ännu "lättare" att besöka.

//Rebecka och Sara

Neuköllln vs Kottbusser Tor

På kulturpass nummer 2 bestämde vi oss för att uppleva delar av Berlin var det förkommer många olika nationaliteter. Vi hade fått höra att Neukölln är en av dessa stadsdelar med mycket kriminalitet och fattiga invånare, men när vi steg av tunnelbanan blev vi förvånade över hur städat det såg ut. På huvudgatan fanns det helt vanliga klädbutiker och restauranger som t.ex. H&M, men det fanns även olika nationaliteters butiker och restauranger.

Men när vi vandrade längre bort från huvudgatan försämrades även husens och gatornas kvalitet. Trots sitt dåliga rykte tyckte vi personligen inte att Neukölln var obehagligt eller kriminellt, utan det såg i stora drag ut som vilken annan stadsdel som helst. Däremot besökte vi Kottbusser Tor ett par gånger under resan och där höll vi i väskan extra hårt. Där var det klotter på så gott som alla hus och gatorna var ner skräpade. Invånarna var en del fattiga tyskar eller utlänningar. 

Vi tyckte det var intressant att besöka olika stadsdelar och uppleva alla sidor av Berlin, inte bara de fina och lyxiga. Men trots fattigdom var människorna inte otrevliga utan hjälpsamma och snälla.

 

// Micaela, Julia, Jenny, Matilda & Matilda

Holocaust Mahnmal

Under det första kulturpasset valde vi att besöka Holocaust Mahnmal och museet som fanns under det. Holocaust Mahnmal är en minnesplats för alla de judar i Europa som mördades under förintelsen och består av 2711 betongblock av olika höjd. Mellan stenarna finns det gångar och i mitten av minnesplatsen där stenarna är som högst är det nästan som en labyrint.

Museet ligger under Holocaust Mahnmal och består av flera olika rum som behandlar förintelsen. I det första rummet var det en lång tidslinje med datum och årtal som hade med förintelsen och andra världskriget att göra. Det andra rummet var ganska mörkt, men på golvet fanns det upplysta plattor. På plattorna fanns det delar från olika brev och lite historia om personen som skrivit brevet. De flesta av breven var från personer som satt i tåget på väg till olika koncentrationsläger, men också brev från sådana som jobbade eller hade jobbat på koncentrationslägren. Alla brev var väldigt sorgliga och stämningen i hela museet var ganska sorgsen och dyster.

I det tredje rummet fanns det bilder, fakta och historia om flera judiska familjer. I de flesta familjerna var det bara någon som lyckades överleva, medan de flesta dog i koncentrationsläger. Det fjärde rummet hade stora skärmar på alla väggar. På skärmarna dök olika judiska personers namn upp medan deras olika öden lästes upp på både tyska och engelska. I det sista rummet fanns det fakta om de olika koncentrationslägren. Man kunde också sätta sig ner i olika hörn av rummet och genom en telefon lyssna på olika människors berättelser om deras upplevelser, bl.a. personer som jobbat i koncentrationslägren och personer vars alla närstående hade dött.

Besöket till museet var väldigt intressant men också ganska tungt eftersom det var en sorgsen stämning där och man började tänka på allt hemskt som har hänt under förintelsen.

// Julia, Matilda, Micaela, Jenny & Matilda