Berlin - Kulturell vistelse 2013 : 04/18/13

Hinterm Horizont

Tisdagskvällen spenderades på musikalen Hinterm Horizont vid Potsdamer Platz. Musikalen handlar om kärleken mellan en öst- och västtysk. Den västtyska rockstjärnan Udo Lindenberg, fick äntligen tillåtelse att uppträda i DDR. Efter konserten träffar han Jessy från östtyskland. Från första början blev de djupt förälskade i varandra. De kunde inte träffa varandra på grund av muren som skiljde dem åt, även STASI kontrollerade Udo noggrannt.

Musikalen hade sin premiär 13 januari 2011 och visas fortfarande idag flera gånger i veckan. Musikalens regissör är Ulrich Waller och låtarna är till största del skrivna av Udo själv.

Musikalen ägde rum i Theater am Potsdamer Platz, vilken var en väldigt mäktig byggnad, något helt annat än Wasa Teater. Salen var nästan fullsatt med förväntansfulla åskådare. Vi satt i mitten av salen men rätt så långt bak. De hade satsat på rekvisitan och de hade flera kulissbyten under musikalens gång. Rekvisitan var exempelvis en uppbyggd Berlinmur, Udos hatt och ett hotell. Även korta filmsnuttar från tiden under det delade Tyskland visades upp på stora skärmar. I varje akt fick man höra fina låtar och ta del av en stor show. Skådespelarna underhöll oss med bra skådespel, sång och dans.

Vi tyckte att musikalen var mäktig och vi märkte att de hade satt ner mycket tid och övning på den. Tyvärr förstod vi bara handlingen i stora drag eftersom vi inte förstod så bra vad som sades under akterna. Vi förstod exempelvis inte vad publiken ibland skrattade åt. Om vi hade kunnat flytande tyska hade musikalen troligtvis varit ännu mer underhållande och intressant. Musikalens belysning var mäktig och vissa låtar gav oss gåshud. Skådespelarna visste vad de höll på med och de levde sig verkligen in i rollerna. Mot slutet klarnade handlingen lyckligtvis upp och man kunde njuta av det fina skådespelet. Vi var nöjda med vårt kvällsprogram och rekommenderar musikalen för de som besöker Berlin, bekanta dig dock med handlingen före så får du mera ut av musikalen.

Theresia, Johanna, Emma E och Rebecka S

kulturpass, Friedrichshain

Igår på kulturpasset bestämde vi oss för att utforska stadsdelen Friedrichshain, som ligger i östra delen av Berlin. Vad vi fick se och uppleva motsvarade våra förväntningar ganska bra, det vill säga ett gammalt men fint område.

Det första vi lade märke till var de höga byggnaderna, som alla såg ganska så gamla ut, och de flesta av husen var färgglada. Det var väldigt tätbebott, och även restauranger och butiker låg tätt ihop. Till exempel kunde en gata vara fylld med en massa cafer och restauranger.

Det var som sagt fyllt med byggnader, men trots det fick vi känslan av att det var lägre tempo här än i övriga Berlin, där vi varit. Detta tack vare att det inte rörde sig lika mycket människor ute, och många av de som rörde sig där var barnfamiljer. Överlag bodde där, vad vi såg, medelklassens befolkning från gamla östberlin i alla olika stilar. En annan sak vi även lade märke till var att människorna alla såg väldigt lyckliga och harmoniska ut, kanske kan det bero på det fina vädret i kombination med det fina området de valt att bosätta sig i.

Vi fick intrycket av att inte mycket har förändrats där, det mesta såg gammalt ut, men vissa saker hade man moderniserat, till exempel trafikljusen. De hade bytt ut ut de "gamla" gågubbarna mot moderna, som vi har hemma i Finland.

Så det vi kan säga om Friedrichshain är att det var ett rätt så lugnt ställe med fina utsikter (även om det nog fanns undantag), men om vi fick välja skulle vi inte bosätta oss där, på grund av den nedtonade och omoderna miljön.

Av: Sara och Rebecka

Potsdam

På dagens schema stod en utflykt till Potsdam på guidad rundtur, med vår holländska guide Lewis, som även var med oss tidigare i veckan då vi besökte de vanligaste sevärdheterna i Berlin. Vi tog tåget till Wannsee och därifrån tog vi bussen vidare till Potsdam. Vi besökte först Schloss Glienicke, som förr i tiden hade bebotts i ungefär 500 år av adelsläkten Hohenzollern och for därifrån vidare till en bro, Glienicker Brücke, som under kalla kriget hade fungerat som en gränsövergångsplats mellan östtyskland och västtyskland. Bron förbinder Potsdam med Berlin över sjön. Den är även känd som plats för utväxlingar av spioner mellan öst och väst under kalla kriget.

Därefter begav vi oss till Schloss Cecilienhof, vilket är ett magnifikt slott. På Cecilienhof hölls Potsdamkonferrensen under sommaren 1945, där det bestämdes hur man skulle behandla Tyskland efter andra världskriget. Nu fungerar slottet som ett hotell och rummen kostar mellan 200-400 €/natt. På innergården fanns en staty av Narcissus, en halvgud inom grekisk mytologi, där han speglade sig i en liten fontän.

Efter det tog vi bussen till Schloss Sanssouci, ett enormt slott där Friedrich der Grosse liger begravd bredvid sina hundar och på sin grav har han inte traditionella blommor, nej; han hade potatisar. Detta är eftersom det var han som införde potatis som något häftigt. Vi var alla tre väldigt fascinerade över fåglarna som befann sig vid slottet.

I slutet at vandringen kom vi till New Palace som var lagat på det viset att slottet inte hade äkta tegelstenar, utan de var påmålade p.g.a. en misskalkylering i budgetskostnaderna. Det var den sista sevärdheten vi såg med vår guide Lewis och därmed tog vi farväl.